De olympiska spelen har snart varit igång en vecka, och fyller såklart mycket i media, också här i Danmark. Och det är nu jag märker att jag bott här i snart 7 år. För jag blir glad när det är atleter och sportsmän/kvinnor från Danmark som vinner. Det kan ju ha en viss inverkan att jag av upphovsrättsliga skäl inte kan se OS på SVT-play, utan får hålla tillgodo med de danska sändningarna, och därmed får lagt mera fokus på våra danska talanger. Så nu är det bland andra Lotte Friis, Peter Gade och Caroline Wozniacki som gäller.

Men när det kommer till lagsporter som handboll och fotboll är jag fortfarande svensk! Det är som det med svenska landslag gör något vid mitt patriotiska jag. Då åker den blå-gula tröja på och tillropen skallar i mitt hem. Så det var inte helt optimalt att se den inledande damhandbollsmatchen på vårdhemmet, där jag arbetar här i sommar. Det visade sig nämligen att en av damerna på arbetet var SÅ glad för de danska flickorna. Så hon satt i sin avdelning och ropade högt när danskarna gjorde mål, och jag satt i avdelning vid sidan av och hejade på Sverige. Jag prövade till och med att få de stackars gamla människorna att heja på Sverige, men utan att lyckas. Dessvärre så vann ju danskarna till sist. Så är det bara inte kul att vara svensk! Men nåja, det är ju bara en lek. En olympisk lek, som det heter här - "De olympiske lege". Så det var bara att gratulera till segern, men inom mig tänkte jag redan... "nästa gång, vänta bara till nästa gång, då är det allt Sverige som vinner!"

Kærlige hilsener, Kenneth.

Dagens danska ord är brydning som är det samma som brottning.