På det vårdhem, där jag är i praktik nuförtiden, är där en man, som också är lite som Hästmannen, fast på danska då.
Georg, som han heter, är född 1920 i en tid och i en bygd där småskalighet och enkla redskap fortfarande var gällande. Bilen var sällsynt och Georgs far, som var vagnmakare, klarade sig gott. Faktiskt levde han av att tillverka hästvagnar ända tills han dog, 86 år gammal.
Efter att ha tjänat på olika gårdar i 25-30 år, hade han sparat samman nog till att kunna köpa det lilla lantbruk, som han bodde på och levde av, (och levde gott av, som han själv säger), tills han kom till vårdhemmet. I alla de 56 år han hade stället, brukade han det med hjälp av hästar. På frågan varför han inte köpte en traktor, svarar han bara "Vad skulle jag med den..? Jag hade det ju bra med mina hästar."
 |
| Jyde-häst |
Så när många köpte traktor och sålde sina hästar till slakt, fortsatte Georg att köra med sina häst. Han berättar om en gång han kom in till en hästhandlare och fick se alla dess hästar, fortfarande i gott skick, vänta på att sändas till slakt, enbart för att gårdarna nu hade köpt traktor och inte vill ha utgiften för foder till hästarna. Många exporterades sydpå, med långa och ofta plågsamma transporter. Synen plågade Georg - han tyckte det var så sorgligt att så fina hästar bara "kastades bort", och ibland skulle med på långa transporter för att så bli slaktade. Så när hans hästar hade dragit sin sista harv, var han alltid noga med att de inte blev sålda till export, utan blev slaktade här, så de slapp en lång plågsam transport.
Nej, bil hade han aldrig. Men motorcyklar hade han dock. Två stycken blev det genom åren. Först en NSU och där efter en MZ som han hade ända tills han som 80-åring skulle ta körkortsprov, en gång om året. Då slutade han köra motorcykel. "MZ var en god motorcykel. Ja, det var den! Den var från öst, men den var billig och körde riktigt fint. Hade fin fjädring också..."
Där gick Georg med sin häst och levde nära naturen på sitt lilla lantbruk och var riktigt glad för livet. Tillräckligt med pengar för hans små utgifter och, i våra ögon, spartanska livsföring. Massor av frisk luft och motion.
Men precis som Hästmannen från Sverige, så var han inte så noga med hygien eller att ha ordning och reda på hus, hem och sig själv. Han var det vad vi ibland kallar ett original. Men poängen är att han hade det fint med det! Han säger att det var ett gott liv, som han trivdes alldeles utmärkt med. När han blev äldre och inte hade orken till att driva stället längre, sålde han hästen och arrenderade ut det mesta av jorden. Och så gick han där på sin jord, fiskade i ån och hade det riktigt fint ända till en dag i april, nådens år 2012, när hemhjälpen en dag stoppade in Georg i sin bil och körde ner honom till vårdhemmet. Det var för tungt att passa honom där på gården, var förklaringen.
Och det kan gott vara att där var riktigt skitigt och oläckert i huset. Det kan vara att Georg inte såg så fräsch ut alla gånger. Han var säkert smutsig och passade inte på sig själv. Men... han var glad för att leva så!
Nu sitter han på vårdhemmet och berättar om den gamla tiden för dem som vill höra på honom. Om de goda dagarna. Hästen. MZ med den vilt goda fjädringen. Ån med fisk. Mysiga eftermiddagar vid badsjön, med de andra drängarna i ungdomen. Fadern med sin verkstad. Han berättar gärna och jag hör gärna på! Han upprepar många saker, men där kommer också nya fragment ur hans liv, varje gång jag lyssnar på honom.
Jag kan inte låta bli att tycka det är sorgligt att han inte fick/kunde bo kvar. Kanske var det rätt att flytta honom till vårdhemmet. Kanske var det väldigt fel. Jag har inte alla sidor av saken och skall heller inte döma i saken. Jag kan bara konstatera att det gör lite ont i hjärtat när jag hör honom med längtan tala om tiden före han blev hämtad.
Men... det finns också något positivt med att bo på vårdhem, också för Georg. Som han själv säger: "Nu slipper jag ju laga mat själv!"
Kærlige hilsener, Kenneth.
Dagens danska ord, mejetærske som betyder skördetröska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar