Här, i en oansenlig skogsdunge på Tåsinge i det Sydfynska ö-havet, står denna sten, som markerar det tragiska slutet på kärlekshistorien om lindanserskan Elvira Madigan och löjtnant Sixten Sparre. En kvinna som var ute och skulle plocka bär hittade dem här, i juli 1889.
Deras historia börjar 1888, när Cirkusen Elvira turnerade med kom till Kristianstad. I publiken fanns en kväll Sixten Sparre, som föll för den vackra lindanserskan. Han kom nästan varje afton och så också nästa säsong när cirkusen kom till Ljungbyhed. De inledde en kärleksaffär, som de var tvungna att hemlighålla, både för Elviras mor och styvfar, och för Sixtens fru - han var gift och hade två barn.
De fortsatta att hålla kontakt med brev. Den 22 juni 1889 var cirkusen i Sundsvall och där fick Elvira ett brev från Sixten där han berättar att han har skilt sig och väntar henne på järnvägssstationen i Bollnäs. Elvira pant satte sina smycken och rymde från cirkusen och återförenades med Sixten i Bollnäs.
Sixten hade deserterat från sitt regemente, så via Stockholm flydde de till Danmark och lämnade allt bakom sig. I Köpenhamn upplever de några dagar med kärlek och romantik. De besöker bland annat Elviras älskade Tivoli. Därefter reser de till Svendborg, där de tar in på Hotel Svendborg, som paret Sparre på bröllopsresa. Här har de sin bästa tid, tror jag. De går promenader i staden, förälskade och så upptagna av varandra, att de inte tänker på att deras pengar håller på att ta slut. När de till sist inte kan betala sin hotelräkning, som nu uppgår till 300 kronor, smiter de ut bakvägen och tar färjan till Tåsinge.
De tar in på fru Frederiksens pensionat i Troense. Pengarna är slut och Sixten telegraferar i desperation till sin far och ber om pengar, men han får avslag. Ett par dagar senare, den 20:e juli, säger paret att de ska på utflykt och får en picnic-korg med sig med mat, öl och brännvin. De går genom Troense och kommer så småningom till Nørreskov, där historien slutar med två skott, där i stillheten. Livets barska realitet blev för mycket. De såg ingen framtid, ingen annan utväg.
Paret ligger begravda på Landet kyrkogård, mitt på Tåsinge. Där, under en stor ek, vilar de tillsammans. För evigt.
I Øresundsposten kunde man den 25:e juli läsa följande:
Kærlige hilsener, Kenneth.
Sixten hade deserterat från sitt regemente, så via Stockholm flydde de till Danmark och lämnade allt bakom sig. I Köpenhamn upplever de några dagar med kärlek och romantik. De besöker bland annat Elviras älskade Tivoli. Därefter reser de till Svendborg, där de tar in på Hotel Svendborg, som paret Sparre på bröllopsresa. Här har de sin bästa tid, tror jag. De går promenader i staden, förälskade och så upptagna av varandra, att de inte tänker på att deras pengar håller på att ta slut. När de till sist inte kan betala sin hotelräkning, som nu uppgår till 300 kronor, smiter de ut bakvägen och tar färjan till Tåsinge.
De tar in på fru Frederiksens pensionat i Troense. Pengarna är slut och Sixten telegraferar i desperation till sin far och ber om pengar, men han får avslag. Ett par dagar senare, den 20:e juli, säger paret att de ska på utflykt och får en picnic-korg med sig med mat, öl och brännvin. De går genom Troense och kommer så småningom till Nørreskov, där historien slutar med två skott, där i stillheten. Livets barska realitet blev för mycket. De såg ingen framtid, ingen annan utväg.
Paret ligger begravda på Landet kyrkogård, mitt på Tåsinge. Där, under en stor ek, vilar de tillsammans. För evigt.
I Øresundsposten kunde man den 25:e juli läsa följande:
| Derefter er de kun blevet set i live i et hus ved Nørreskov, hvor de fik et glas vand. Gennem et sumpet krat var de kommet til en lille åben plads, hvor de, under nogle små bøgetræer, havde spist deres mad. Madkurven var tom. Under dem lå et tæppe og desuden fandt man en paraply og en parasol. Han lå til venstre for hende, ramt af et revolverskud i højre tinding, hun var såret af et lignende skud i venstre tinding. Det var åbenbart, at han havde skudt hende og derefter sig selv, thi hendes arme var foldet sammen over brystet, og hans lå udstrakt ved siden af sammen med våbnet. Begges ansigtsudtryk var ganske rolige. |
Dagens danska ord kan inte bli annat än kærlighed, som inte behöver någon översättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar