Hösten 2005 tog jag Scandlines-färjan från Helsingborg till Helsingør med två av mina barn, min danska fru Dorte och ett släp fyllt av lite möbler och saker som jag inte ville göra mig av med. Efter många diskussioner och övervägande, hade vi beslutat att vi skulle bosätta oss i Danmark. Nu stod jag där på soldäck och såg Sverige bli mindre och mindre. Hur skulle det bli att bo i Danmark? Hur skulle barnen klara det? Hur skulle JAG klara det? 

Kronborg slott, Helsingør

Så här 7 år senare kan jag bara konstatera att det gick fint. Inte för att det inte har varit svårt några gånger, med språket, med barn som längtat hem till det som var i Sverige. Men när det är sagt, så är livet härligt här! 


Det har varit 7 fantastiska, lärorika, utvecklande och inte minst intressanta år, med dansk natur, kultur och inte minst danskarna själva - detta vårt broderfolk, som vi älskar och hatar med samma goda humör. Som vi varit i krig med åtskilliga gånger. De har tillhört oss och vi dem i omgångar. Numera sker kampen, som tur är, mest på diverse sportarenor. 


Det jag vill förmedla till dig, kära läsare, är mina upplevelser här i landet. Människorna, naturen och kulturen. Velbekomme!


(velbekomme, svarar till svenskans "smaklig måltid" när man skall äta. Men används också som varsågod i olika situationer. T.ex "-Tak for liftet! -Velbekomme!")