Bra dansk film - Mifune / Mifunes sidste sang.

När man talat om dansk film, dyker konceptet "dogme-film" upp, förr eller senare. Konceptet, eller snarare rörelsen som Lars von Trier, Thomas Vinterberg, Kristian Levring och Søren Kragh-Jacobsen startade, Hänvisar till en samling regler, 10 stycken, som skulle följas när man spelade in en film. Det handlade bland annat om att det skulle vara handhållen kamera, ljudet skulle spelas in samtidigt som bilden och så skulle man spela in "på plats", det vill säga man använder inga kulisser som inte är där från starten.

Du kan läsa hela manifestet nederst på sidan.

Som första Dogme.film har jag valt Søren Kragh-Jascobsens film, Mifunes sidste sang, eller Mifune som den heter på svenska. En riktigt god film som handlar om Kresten, som lever ett bekyummersfritt liv och är på väg att göra en strålande karriär. Han har nyligen gift sig med chefens dotter, och har sagt att han inte har någon familj. Men när han plötsligt blir uppringd och får reda på att hans far har dött, börjar problemen. Kresten måste nu åka tillbaka till sitt föräldrahem och ta reda på både hus och sin efterblivne bror. Och plötsligt har han både en misstänksam fru i telefonen, en retarderad bror i hasorna och en attraktiv kvinna med brokig bakgrund som hushållerska. 

God fornøjelse!

I swear to the following set of rules drawn up and confirmed by Dogme 95:

1. Shooting must be done on location. Props and sets must not be brought in.
2. The sound must never be produced apart from the image or vice-versa.
3. The camera must be handheld. Any movement or mobility attainable in the hand is permitted.
4. The film must be in colour. Special lighting is not acceptable.
5. Optical work and filters are forbidden.
6. The film must not contain superficial action.
7. Temporal and geographical alienation are forbidden.
8. Genre movies are not acceptable.
9. The film format must be Academy 35mm.
10. The director must not be credited.